Så här går det till när vi rengör ditt partikelfilter

Partikelfiltrets uppbyggnad

‍

I ett DPF leds avgaserna in i ett stort antal små kanaler där varje kanals bortre ända är stängd. Avgaserna tvingas därför passera genom de porösa väggarna till den andra hälften av kanalerna, som istället är stängda i framkant. Därigenom binds sotpartiklarna längs kanalernas väggar.

‍

Själva filtersubstratet kan göras av olika material och funktionalitet. De vanligaste  är kordierit (en typ av keramer) med väggflöde och kiselkarbid med väggflöde.

‍

Det billigare materialet kordierit används nästan alltid av tredjepartstillverkare. Kordierits smältpunkt ligger runt 1 200°C och kan skadas vid regenerering om filtret är blockerat eller innehåller oljerester från t.ex. en läckande turbo. Kiselkarbid är dyrare men har betydligt bättre värmebeständighet med en smältpunkt vid 2 400°C. Det är det material som oftast används i dyrare originalkomponenter.

‍

Ovanpå grundmaterialet har filtret dessutom en s.k. wash coat av ädelmetaller. Det är en blandning av platinum, palladium och rodium. Ädelmetallerna gör att partikelfilter ofta kan vara väldigt dyra men är nödvändiga för filtrets funktion.

Sotpartiklarna som samlas i filtret avlägsnas genom att förbränna dem. En av två olika metoder används för att göra detta:

• Katalytisk, som genom extra bränsleinjektioner höjer temperaturen i filtret till ca. 650°C. Sotpartiklarna, som i stort sett är rent kol, förbränns då.
• Additiv, som genom tillsatser av kemikalier sänker temperaturen där sotpartiklarna förbränns. Additivet i sig själv, ofta kallat Eolys och består av cerium, förbränns dock inte utan skapar ytterligare restprodukter som samlas i filtret.

Förbränning av de samlade sotpartiklarna sker normalt under en automatiskt styrd process kallad aktiv regenerering och startar ungefär varje 50 mil. Regenereringen styrs av motorns styrsystem som mäter mottrycket i partikelfiltret.

‍

Ett filter blockerat av sotpartiklar medför att mottrycket framför filtret ökar. När trycket når ett gränsvärde tolkas det av motorns styrsystem som att dieselpartikelfiltret är blockerat och regenereringsprocessen startar.

‍

Om fordonet ofta framförs korta sträckor hinner regenereringen inte slutföras. Om motorfläkten fortfarande går efter att du stängt av bilen kan det vara ett tecken på att en regenerering har avbrutits utan att slutföras. Kör du ofta i lägre hastigheter uppnås inte tillräckligt hög temperatur för förbränningen att starta och sotrester byggs upp över tid. Den vanligaste åtgärden för båda problemen är att en fordonsverkstad får genomföra en forcerad regenerering.

Regenereringen skapar svårhanterade restprodukter för partikelfilter

‍

Regenereringen och sotförbränningen leder dock till att restprodukter skapas, främst aska. Avgaserna innehåller även andra partiklar som inte förbränns vid de temperaturer som skapas i partikelfiltret, bland annat vissa kolväten, ämnen från motorolja och metallpartiklar. Studier visar att efter ca 5 000 mil består hälften av partiklarna i filtret av aska, d.v.s. partiklar som en regenerering inte kan avlägsna.
‍

Aska och oförbrända partiklar bidrar till att begränsa partikelfiltrets verkningsyta vilket i sin tur ökar mottrycket och triggar en mer frekvent regenerering. Förr eller senare blir filtret helt blockerat och aska och andra restprodukter måste avlägsnas mekaniskt. Denna lösning erbjuder Filter Refresh.

‍

Kemiska lösningar, som antingen tillsätts i tanken för att sänka förbränningstemperaturen eller sprayas in direkt i partikelfiltret, ger inte en långsiktig lösning till ett blockerat filter, eftersom de endast hjälper mot sotpartiklar och inte aska. Istället kan kemikalierna göra filtret obrukbart. Vid återställning av filter som använt additiv (t.ex. cerium) har additiven ofta i sig bidragit till ökad blockering.